Detta är berättelsen om Dr Eva Ehmoser en biolog som är specialiserad på biomaterial ur ett molekylärt (nano) perspektiv. Hon har haft en mångsidig karriär och har arbetat på olika prestigefyllda institutioner över hela världen. Dr. Eva Ehmosers arbete vid Institute of Synthetic Bioarchitectures är inriktat på att undersöka användbarheten av naturliga material, bedöma riskerna med nanomaterial och konstruera molekylära verktyg för diagnostiska och terapeutiska ändamål. I denna intervju förklarar Dr. Eva Ehmoser sin passion för att hitta lösningar på komplexa utmaningar och visar sin önskan att kanalisera sina idéer till konkreta innovationer, samt förklarar de utmaningar hon har ställts inför som kvinnlig forskare och innovatör.

• Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund?

Jag är utbildad biolog och blev specialist inom biomaterial ur ett molekylärt (nano-) perspektiv. Min karriär har varit en lång och krokig väg: Jag flyttade från Hannovers universitet via Mainz Max Planck för polymerkemi till München, MPI för biokemi, sedan Tokyo, Japan vid RIKEN-institutet, Singapore med IMRE@ASTAR och slutligen kom jag till Wien för att få ett samtal från BOKU University för NanoBiotechnology. Jag grundade Institute of synthetic Bioarchitectures (SyBIO), där vi undersöker naturmaterial för att se om de är användbara, gör riskbedömningar för nanomaterial och utför bioteknik för molekylära verktyg för diagnostiska eller terapeutiska ändamål.

• Vad fick dig att bli en innovatör?

Jag älskar lösningar! Så många gånger i mitt liv har jag ställts inför frågor som jag tack vare min bakgrund har haft svaret på. Under de senaste åren har jag återfått styrkan att skriva ner mina idéer i form av patent. Egentligen har jag alltid varit en innovatör, men jag visste inte var jag skulle tillämpa mina innovationer. Det kom en tid i livet då jag inte längre brydde mig om vad som kunde förväntas av mig som universitetsprofessor, t.ex. att sköta administration, undervisa och skriva anslag. Jag började bara göra det som jag var riktigt bra på: att komma på idéer. Och precis vid rätt tidpunkt i livet kom jag i kontakt med BOKU, som verkligen är ett mycket tillämpat universitet. Under de senaste åren har det blivit en mycket trevlig miljö för mig, min forskning och mina uppfinningar!

• Hur passar immateriella rättigheter (IP) in i dina mål och syften?

Det är perfekt! Jag är ett sådant fan av Humboldtprincipen! Och här kommer det: utveckling av immateriella rättigheter (IP) är en komplex process, och den passar perfekt in i idén om forskningsdriven utbildning. Tänk på IP-databaserna som en enorm utbildningsresurs! De är tillgängliga för alla som har tillgång till Internet eller mat och kan gå förbi patentverkens bibliotek. Jag är övertygad om att immaterialrätten är en stor källa till kunskap och inspiration, och att dess betydelse fortfarande är ganska underskattad.

• Vilka IP-rättigheter har du? Hur fick du reda på vad immateriella rättigheter är och vad du behövde göra för att skydda ditt företag/ditt varumärke?

Mina IP-rättigheter har att göra med polymersom för vaccinutveckling, och två är relaterade till membranproteinsyntes och införande. Jag tror att det totalt finns sex patent under mitt (tidigare) namn Eva Sinner. Och nu har jag två ansökningar: en "ny sammansättning av insektsmedel", som jag försöker göra till ett företag för mig själv, och ett patent relaterat till tandimplantat (material), som BOKU fortfarande ansvarar för.

• Har du som kvinnlig forskare och innovatör mött några unika utmaningar?

Jag tror att jag fick kämpa mer för att få erkännande, men i slutändan fick jag ganska mycket mer erkännande än många av mina manliga kollegor. Det tog mig många år att utveckla en oberoende status utan att vara "klämbar" när det gäller resurser. Det finns en naturlig inställning hos manliga kollegor, och till och med vänner, att försumma kvaliteten och originaliteten i den vetenskapliga produktionen. Särskilt när man möter dominanta kollegor som är fler än man själv i relevanta beslut. Jag har också lärt mig att de flesta beteenden (även om de inte är relaterade till kön) är oavsiktliga, men att de har en negativ inverkan på ens tankesätt och kreativitet och att de naturligtvis förändrar ens omgivning på ett oönskat sätt. Efter år av ständig kamp lärde jag mig olika sätt att reagera. Det är vänskap och professionell coaching som har räddat min hälsa och min förmåga att överleva riktigt svåra tider. Och fortfarande, som kvinna (som ordinarie professor), trots att jag befinner mig i en manlig miljö, skulle jag kategorisera min situation som ganska trygg och bekväm.

• Vilket är enligt din mening det bästa sättet att stärka och uppmuntra kvinnliga entreprenörer och innovatörer?

Att vägleda dem från uppgivenhet till hopp och att göra dem medvetna om sina förmågor. Vi måste också se till att de tycker att det är kul! Det är så viktigt att inte agera utifrån "medlidande", utan att i stället ta chansen att lösa problem på ett sätt som ibland kan vara annorlunda. Att tro på sina egna styrkor och kompetenser är en så fantastisk och kraftfull känsla. Vi ska inte bli något slags "näst bästa man" utan i stället njuta av människors olikheter och mångfald och tillämpa en humanistisk syn på oss själva och våra uppskattade kollegor. I slutändan handlar det om vetenskap och i grund och botten om att hitta lösningar och svar! Jag hoppas att vi snart inte kommer att behöva lagar och kvoter som stöder kvinnor. Jag hoppas verkligen att vi efter årtionden av kamp bara kommer att behöva "normalitet" och "naturlighet" för att respektfullt arbeta och leva tillsammans som människor.

• Vilka råd har du till andra blivande kvinnliga entreprenörer och forskare för att se till att de lyckas med sin resa, oavsett om det gäller företagande eller forskning (eller båda?)

Att utveckla färdigheter och kompetenser är nyckeln. Att starta en karriär och lyckas och sedan behöva efterlikna kompetens är det värsta som kan hända. "Det finns inget verkligt liv i felet!" är ett uttalande - jag antar att det kom från Janis Joplin. Och detta påstående är så sant! Jag önskar att alla ska vara verkliga och ärliga med sina egna förmågor och vara stolta över dem. Om du är medveten om och tror på din egen förmåga kan du vara en vän som erbjuder stöd och tar emot stöd över tid, och du kommer att kunna hålla livslånga vänskapsband vid liv. Om du siktar på att "spela stort" är det viktigt att ha en stabil grund att stå på, vilket innebär att du måste fokusera på och ta till dig kunskap så gott du kan.